Underarbete

Ett bra underarbete gör att en billackering håller längre och ser bättre ut. Om du vill jobba med underarbetet så kan det löna sig bra du vet hur du ska göra och att du har rätt produkter.

Som med så mycket annat så är arbetet där under viktigt för hållbarheten och slutresultatet. Gillar du plåt och lack och har entusiastfordon kan du göra en hel del när det gäller underarbetet. Dels minskar det kostnaderna rejält och så har man kontroll på vad som görs. För många renoveringar är det det enda möjliga alternativet rent ekonomiskt såvida du inte hittar någon med tydligt human prissättning.

Vad menas med underarbete?

Underarbete är det man gör före man lägger själva lacken med kulör och eventuellt också klarlack. Innan en lack med kulör och klarlack kan läggas måste underlaget var utan ojämnheter, repor eller knotter och vara ett bra fäste för lackens ytskikt. Kanske har man även lagat rost och av det skälet kan ytan vara ojämn. Eventuellt finns också ytrost, lacksläpp, blåsor, bucklor, gamla lagning m.m. Allt detta måste fixas till så arbetet får bra hållbarhet och bra slutresultat.

Gör underarbetet själv

Jag påstår att den händige med gott fog kan göra underarbeten själv. Det gäller att ha bra produkter för grundarbetet och tänka igenom arbetsgången. Skulle det vara så att du aldrig tidigare slipat spackel så kan det vara klokt att fundera igenom vad det är som faktiskt gör att en yta blir rak istället för vågig och ojämn.

Mycket handlar om att slipa i lager av material som har samma eller lika förutsättning till avverkning. När spackelfläckar övergår i lackytor eller till och med ren plåt så förändras just avverkningsgraden när man slipar och då uppstår ojämnheter istället för att försvinna. Detta är grundorsaken till varför sprutspackel varit så populärt genom åren. Den gav en stor yta i ett och samma material med samma avverkningshastighet då den slipas men då får man inte slipa hål på lagret.

Rakhet

Raka fina karossytor fås med rak plåt eller riktade ytor. Här gäller att ta reda på var de för låga partierna finns och om det finns "uppstickande partier" som är för höga. Det enklaste är att ta ner uppstickande partier (krympa, böja, forma) och sedan fylla på med spackel där partierna är för låga. Rakhet fås när man slipar med "långkloss" i ett material som avverkar likartat över hela ytan som slipas. Proffs spacklar av det skälet gärna upp betydligt större ytor än vad som är primärt vågigt/buckligt.

När man slipar hål i spacklet måste man ta reda på orsaken. Är det ett uppstickande parti som blir synligt eller har man slipat så långt ner att spacklet tunnats ut. När man närmar sig "hålslipning" är det dags att kolla var svackor finns och eventuellt lägga på mer om ytan fortfarande inte är rak. Att utan fundering fortsätta slipa ger ojämnhet eftersom "hålet" har hårdare material.

Jämnhet

Det är ju lackytans speglande egenskap som gör att man ser alla eventuella ojämnheter. Blanka mörka lacker, t.ex. svart, är den kulör som avslöjar mest om underlagets jämnhet. Om man behövt spackla bort ojämnheter kommer en svart lack att kräva den största insatsen. Det är inte ovanligt att spackelfläckar syns i lackens glans och speglingar. Därför ska man lägga lite extra arbete på att få ytan så jämn och fin som möjligt. Detta kan vara svårt att avgöra när man arbetar med matta och nerslipade ytor. I vissa fall lägger man på ytterst tunt lager svart lack för att lättare bedöma hur bra ett underarbete har blivit gjort. När man slipar på den tunna svarta färgen blir det tydligt var repor finns.

Kemisk stabilitet

De grundfärger och spackel som läggs på måste fungera tillsammans. Det är inte ett måste att köpa alla ingående delar från en och samma tillverkare/leverantör. Man ska dock se till att produkten är avsedd att användas till professionell billack. Införskaffar man kända fabrikat med tydligt avsedda användningsområden är detta i regel inte något problem.

Den som känner sig osäker kan förstås införskaffa allt på samma ställe med rekommendationer från lackbutik eller välja från en och samma tillverkare i ett system där man från början sett till att kemin ska ge max resultat.

Oxidstabilitet i underlaget

Oxid eller rost är ofta en grundorsak till varför omlackering behöver göras. Att då hoppa över åtgärder mot rost är inte så bra. Rosten måste bort eller som allra minst stabiliseras till annan kemisk förening. Detta är inget smidigt arbete och den som är smart åtgärdar lackskador i ett tidigt skede. Med andra ord, bilvård lönar sig alltid.

Man kan också behöva komma åt gamla lager av färg eller spackel som inte är stabila. Det kan ibland synas som blåsor som kommer eller går eller så släpper t.ex. klarlacken. Gemensamt för dessa problem är att det är svårt att veta vad som är det ursprungliga problemet. Det mest säkra är att slipa ner till underlaget och bygga upp skiktet på nytt men kräver samtidigt en större arbetsinsats.

Rostbekämpning

Om vi utgår från att rosten blivit lagad med ny frisk plåt blir startskottet att får bort löst sittande färg samt att slipa eller blästra bort ytrost men också oxider och blånad i anslutning till svetsreparationerna.

Blästra en andra gång

I vissa fall kan en andra omgång av blästring behövas. Under rostlagningsarbetet kommer ofta fram mer ytrost och så fås även blånade ytor där svetsning är gjord. De blånade ytorna är en typ av oxidation som ifall den inte tas bort skapar ny rost. Genom att nöta av ytan med bläster eller slipmaskin så fås en helt oxidfri yta. En grundfärg ska läggas på omgående, d.v.s. låt inte en avslipad karosseriyta stå i veckor innan en grundfärg läggs på.

Har du karossen ståendes plåtren så se till att hålla den relativa fuktigheten under 50%. När fuktigheten går över 50% kommer rost att bildas på ytan. Vid till exempel 65% fuktighet växer rosten tydligt.

Grundfärgen som läggs ska ha speciella egenskaper att få fäste i metall samt ge täthet. Dessa grundfärger kallas ofta för "primer" som del av sitt produktnamn men läs ändå noga på produkten vad den är avsedd för. Ett bra val kan vara 2 komponents epoxiprimer. Tänk på att använda filtermask och handskar vid allt arbete med lack. När väl grundfärgen är lagd är metallytan säkrad för oxidation, men bara om miljön är torr.

Repiga och ojämna plåtytor

Alla som har gjort plåtrent har också ojämna ytor i jämförelse med fabriksnya plåtytor. Dagens grundfärger/primers har inte samma egenskaper som till exempel en primer hade på 80-talet. För att ditt projekt med blästrad och slipad yta ska få ett bra rostskydd så måste färgen kunna krypa ner i alla repor och ojämnheter som den har på grund av ditt arbete med rost.

Det som är viktigt här är grundfärgens förmåga att krypa ner i skrymslen och vrår så det inte blir luftfickor kvar. Med dagens grundfärger som har kort torktid bör repstrukturen inte vara grövre än motsvarande 300 repor. De växande kraven på snabb process i verkstäder för lackeringsarbeten sägs vara en av orsakerna.

Spackla på ren plåt eller på yta med grundfärg

Det finns två tydliga läger om vad som är det "rätta" när det kommer till spackel och grundfärg, d.v.s. hur har man gjort längst ner under spacklet då ytan är plåtren.

• Läger 1, lägg grundprimer först och sedan spackel - Lägg alltid en bra grundfärg med optimala egenskaper för fäste mot ren metall. Ja det finns de som anser det. Man anser då att en riktigt bra grundfärg är den bästa grunden mot en plåtyta oavsett vad som läggs ovanpå. Här finns en skepsis om att spackel inte fäster nog bra på grundfärgen utan att det bästa fästet fås på ren metall. Tätheten som behövs fås ändå när grundfärgen läggs ovanpå spacklet.
• Läger 2, lägg alltid spackel på ren metall - Ska du spackla så gör det på ren metallyta där plåten reparerats. Spackel har överlägset bäst fäste på ren metall. När sedan en grundfärg läggs ovanpå så fås tätheten och rostskyddet. Här finns en liten skepsis om att fukt kan transporteras i lagret av spackel och att spackel inte har någon kemisk egenskap att motverka rost som en bra grundfärg kan göra. 

Rent reflexmässigt kan det kännas bäst med en grundfärg först i bottnen. Man bör ta reda på om just den grundfärgen man tänker använda är ett bra underlag som spackel fäster på. Grundfärger finns i en mängd varianter och de kan ha skiftande egenskaper så det bör kontrolleras.

Riktspackling

Vi kan kalla det för grovriktning för på den grundade plåtytan som givetvis är ojämn ska vi nu skapa rakhet och jämnhet. Det görs vanligen med ett polyesterspackel eller i kombination med glasfiber och polyester ovanpå.

Under arbetets gång är det vanligt att man sedan slipar hål i lagret med grundfärg. Då är risken att vi tappar det fina skyddet som grundfärgen ger. Räkna med att du får blåsa på lite grundfärg då och då för att hålla lagret med grundfärg tätt. Då kan det passa med en grundfärg av samma kvalitét i sprayflaska och du slipper göra rent färgsprutan i omgångar.

Att lägga på spackel och rikta karossytor är ett kapitel i sig men en viktig egenhet är att när man slipar spackel med maskiner bildas resonansfenomen som påverkar slipresultatet. I praktiken är det mycket svårt att göra ett perfekta riktarbete över stora ytor med enbart maskiner, speciellt om färgen sedan ska läggas i blanksvart. Valet av att använda maskin eller handslipning kan göras utifrån om lacken ska vara mörk eller ljus. Möjligen lägger man inte ribban för högt på en vardagsbil.

Tänk på att:

• handslipning med långa slipklossar, "långkloss" ger jämnare och rakare ytor eftersom man då helt slipper resonansfenomenens inverkan.
• för bästa rakhet och jämnhet krävs också att den del av ytan som slipas och riktas rak ska ha samma beläggning, dvs ytan som slipas ska ha spackel över hela ytan. Det som påverkar är hur lätt ytan avverkas, finns t.ex. hårdare material på vissa fläckar kommer dessa delar att sticka upp (de avverkas saktare).
• slipa med papper som inte är slitna, de avverkar effektivare och ytan blir avsevärt rakare. Ett oanvänt slippapper har egenskapen att "kapa" topparna och skapa raka ytor bättre än ett slitet. Likaså har ett grövre slippapper bättre förmåga att "klippa" topparna.

Tjocka lager med spackel

Om det krävs tjocka lager med spackel, kanske mer än 5 m.m. kan det bli sättningar. Det är helt enkelt så att när spacklet härdat så finns det kvar en lite volymförändring/tjockleksförändring över tid på spacklet. I ett spacklingsarbete vill man fylla upp svackor i karossytan för att få ytan rak. De delar av ytan som har tjockare partier med spackel löper en liten risk att sjunka ihop något mer över tid. Detta resulterar i att svackor i karossytan kan komma fram efter något år. Detta ser man som vågigheter i ytan, dvs ytan är inte längre så rak och fin som den var då ytan var nylackerad.

Bättre stabilitet i spackellager över tid

Volymförändringen är snabbast efter att man lagt spacklet och avtar sakta efter härdning men kan fortsätta i flera månader. Det är inte ovanligt att man låter en bil stå med oslipat spackel i 3-6 månader för att slippa volymförändring efter att spacklet är slipat rakt och jämnt.

Dagens moderna spackel må ha utvecklats. Många spackel är t.ex. mer eller mindre okänsliga i att ta upp fukt men att inte vara för snabb med spacklings- och sliparbetet kan löna sig på sikt.

Sprutspackel

Fortfarande finns så kallat sprutspackel att köpa. Det är helt enkelt en typ av spackel som kan appliceras med spruta. Det finns egentligen inget hinder att förtunna vanligt polyesterspackel med förtunning, så kan man få det sprutbart också.

Skillnaden kan ligga i att sprutspackel har en speciell egenskap i att det är möjligt att lägga relativt tjocka lager utan allt för stora apelsinstrukturer bildas. Apelsinstrukturerna gör att man slipar bort en viss mängd för att få ytan fri från gropar och ju grundare groparna/strukturen är ju mer spackel finns kvar på ytan som fyller.

Sprutspackel ska i regel läggas med lågt spruttryck för att hålla apelsinstrukturer så låga som möjligt. Läs alltid på specifikationen för produkten så du kan använda rätt förtunning, spruttryck, munstycke, temperatur o.s.v.

Sprutspackel är extremt effektivt att lägga efter slipningen med långkloss på lagren av handspacklad polyester. Eftersom hela ytor av karossen får samma sort material i ytan så kommer slipningen i sprutspacklet att avverka lika fort över hela ytan. Detta är grunden till att slutligen få en helt rak karossytor. Slipningen kan fortfarande göras med långkloss och efterhand med finare slippapper. Som avslutning kan slipning göras med slippapper med ca 300 korn. Slipa gärna i kryssande strukturer och untnyttja längden på slipklossen.

Jag har hört att sprutspackel ger problem?

Många är rädda för sprutspackel efter att ha sett eller hört talas om s.k. blåsbildning som kan ha orsakats av gamla spackellager, ibland gammalt sprutspackel. Men då ska man veta att på denna tiden när de användes flitigt så fanns i många fall speciella grundfärger som skulle läggas både före och efter för att "isolera och stabilisera" lagret av sprutspackel. I vanlig ordning så kan man anta att genvägar tagits för att snabba upp arbetet och en stor del av de problem som uppkommit under åren kan antas bero på att man helt hoppat över dessa isolerande lager.

Det finns mycket som tyder på att egenskaperna på sprutspackel är betydligt bättre idag och det finns två falanger av lackeringsarbetare, dels de som använder sprutspackel och tycker det fungerar bra och dels de som fortfarande anser att det är ett problem. Man bör vara medveten om att sprutspackel fortfarande ska isoleras och tätas med speciella isolerande och tätande lager av grundfärg. Läs alltså på vad som "ska" ingå i det system du väljer att använda.

Dags för en "filler"

När det grundläggande riktningsarbetet är färdig ska vi ha en "rak yta" men med repstrukturer. Repstrukturer finns kvar därför att vi hade bättre möjlighet att göra "raka ytor" med grövre slippapper.

En grundfärg som ibland också kallas för "filler" har egenskapen att fylla upp repor och mindre gropar. Den går helt enkelt att lägga i tjocka fyllande lager och har fyllande egenskaper ungefär som en vanlig icke fyllande grundfärg och sprutspackel.

En filler ska också vara lättslipad dvs den pulveriseras lätt och sätter inte igen slip pappret. Man pratar då om "god avverkning" och åter igen så när den slipas så ska man inte gå igenom lagret av filler. En filler kan antas vara något mer kompakt än ett sprutspackel och avverkningsgraden kan antas öka när man går igenom och når ett spackellager. Av det skälet kan man behöva duscha på när man ser att det blir tunt.

Om lyckats bra med en filler ska man få en sammetslen yta fri från repor som kommer från lagren av spackelslipning. Det kan vara svårt att se då ytan är matt och ibland lägger man därför på ett ytterst tunt lager med svart färg som märkfärg före det man tror är sista finslipningen. Lagret ska vara så tunt att det inte riktigt täcker vilket lätt fås om man ökar mängden lösningsmedel och dimmar ut färgen tunt.

När man slipar på en yta med märkfärg så kommer sist men inte minst reporna att vara kvar som mörka streck eftersom dessa är de djupaste partierna som märkfärgen lagt sig i. Ett alternativ till märkfärg är ett fint puder som stryks ut med en mjuk svamp/pad och som gör samma jobb. Dessa finns i svart eller vit nyans.

Som slutresultat kan vi ha en yta med repstrukturer av det finare slaget, 400-500 korn.

Grundfärg - toppgrund - färganpassad

För den avancerade kan ytterligare ett lager av grund bli aktuellt. Innan vi lägger kulören och eventuella lager av klarlack kan man fundera på vilka egenskaper som är bra att ha på ett lager av toppgrund.

Kemiskt stabil, tät, slät och icke sugande yta som också ska bidra till jämnhet i kulören.

När vi lägger topplacken så blir vi glada ju blankare och jämnar lacken lägger sig. Att lagren under kan få betydelse kan man misstänka. Inte nog med att detta lager bör vara fritt från grövre repor, det får inte suga åt sig av innehållet från topplacken i större utsträckning. Skulle det ske riskerar ytan att förändras, insjunkningar som på lite håll skapar en matthet.

Om vi kan säkra upp med ett lager färg som har högre tålighet för kemiska lösningsmedel, dvs den är tät men ändå erbjuda god vidhäftning så kan slutresultat bli riktigt bra även på längre sikt.

Detta lager kan ibland benämnas som "sealer" eftersom det bättrar på tätheten. Om man har dåliga sådana egenskaper kan en lack när den åldras bli betydligt mattare.

Detta lager med toppgrund kan också med fördel färganpassas mot den kulör som topplacken ska ha. En röd topplack kan med fördel läggas på en röd toppgrund för att få en extrem jämnhet i sin nyans.

Topplacken

När topplacken läggs har den en kemisk uppbyggnad som ska tillgodose kemisk beständig, kulör, täthet, hårdhet, reptålighet, glans och varaktighet. Ju mörkare kulör som topplacken ska ha ju mer av omsorg krävs i underarbetet.

Vanliga problem i underarbetet

Vanliga fel består ofta i att man inte läst på eller att man går för fort fram i arbetet.

1. Lämna för mycket av det gamla underlaget kvar - det är omöjligt att säga om underlaget är ok rakt igenom. Kanske är vissa ytor lagda med kemiskt ostabila lager.
2. Du har inte rengjort ytan innan slipning - och då kan ämnet silikon skapa problem. Börja alltid med lackrengöring och använd silikonborttagare om t.ex. det är fråga om enbart lätt slipning. Har du blästrat och slipat plåtrent, torka med silikonborttagare före grundfärgen läggs.
3. Då får tag i en stor burk grundfärg men saknar datablad för vad den passar till - Du har eventuellt ingen koll på om det ska vara härdare till den o.s.v. Om den är en tvåkomponentsfärg och du samtidigt saknar härdare så blir det resning när lacken läggs på eller så spricker den färdiga lacken efter ett antal månader.
4. Du blandar spackel och andra tvåkomponentsprodukter felaktigt - det är av stor vikt att det blir rätt mängd härdare och riktigt ihopblandat.
5. Du har ingen erfarenhet i att slipa spackel - och har därmed svårt att få ytor raka. Tänk på att när du slipar hål i spackel och slipgrundfärger så hårdare ytor med gammal lack eller plåt kommer fram så blir det ojämnt igen om du resolut bara fortsätter slipa. Kolla upp nivåer på det som sticker upp i dagen och varför de blir synliga, lägg eventuellt på mer spackel/slipgrund.
6. Du lämnar för grova ytor i övergångarna till nästa steg i processen - det bäddar för repstrukturer som kan synas i nästkommande lager. Det är speciellt känsligt när du kommer till sista lagret grundfärg och ska lägga topplack.
7. Undvik att lackera i kalla utrymmen om möjligt, det ger lång torktid och mycket damm. I instruktioner utgår man oftast från 20 grC som den omgivande temperaturen.
8. Sliten kompressor lämnar olja och gör luften oren. En kompressor som får jobba hårt eller har dålig efterkylning ökar mängden kondenserat vatten i slangarna när tanken blir uppvärmd. Vatten kondenserar då först efter att den lämnat tanken, d.v.s. då temperaturen på luften sjunker. Se till att ha vattenavskiljare där du ansluter kortslangen till färgsprutan. Bäst är givetvis ett torkaggregat om ekonomin tillåter.